Med livet som insats…

Jag satt och tittade igenom gamla vhs-filmer härom natten…
Allt från dokumentärer till gamla livespelningar där jag som liten synthparvel studsade omkring och sjöng hellre än bra så där är det inte mycket som har förändrats. Som vanligt när det gäller saker som varit så frågade jag mig själv även denna gång om det verkligen var bättre förr? Jag kom fram till att det var så…..bättre alltså.

Det är konstigt hur olika man kan uppfatta ett minne, en tanke om den tid som flytt… Jag hade bilderna klara i skallen och skulle bara få det bekräftat när filmen rullade igång. Då slog det emot mig som en av livets alla dropkicks rakt över näsbenet hur jävla fel jag haft i min vision… Ett tidigt 90-tal där filmen kanske inte visade en sämre sida än den jag ville minnas men absolut en mer komplex sådan och jag kunde önska att jag fick stanna tiden precis där och rätta alla fel som skulle följa på min väg genom livet.

Men saker och ting förändras, följer tiden på olika sätt och kastar oss ibland i en helt annan riktning än den vi tänkt oss… En del består naturligtvis…lögner, svek, falska tungor och tomma hot som ekar ut i natten existerade då precis som nu. Men allt var på en annan nivå, mer oskyldigt på nåt sätt och man fann alltid en väg tillbaka och detsamma gällde nog de lyckliga bitarna och kärleken…den oskyldiga kärleken. Men tiden vänder blad med hopp om förändring och förbättring, en framtid om än oviss tar form och visar vägen mot en ny tid, ett nytt liv. Kanske blir det bättre, kanske finner vi det vi söker och önskar – Kanske inte…

Alla dessa funderingar medan tiden tycks ömsom rusa, ömsom stå helt still medan bläcket från föregående år knappt har torkat och dess händelser ligger färska i minnet. Ett år närmare den totala undergång vissa av oss så gärna förnekar är stundande, ett år längre bort från den trygghet och glädje som en gång fanns där. Vi firar ett nytt år när vi kanske borde göra precis tvärtom, vi tror oss gå mot bättre tider fast vi egentligen vet att det redan är alldeles för sent…

Sanningen är den att det är på lånad tid vi existerar här…du, jag, högljudda grannar och den sorgsna tjejen i kassan på Konsum som inte alls hade tänkt sig ett liv bland streckkoder, rabattkuponger och monotona påklistrade artighetsfraser. Men hon existerar, fantiserar och drömmer om att vakna upp en morgon i det liv hon var ämnad att leva, det lyckliga och trygga livet som hon faktiskt förtjänat…men hon vaknar inte. Morgondagen kommer inte, den står inte att finna – Tro mig, jag har letat och tjejen på Konsum letar fortfarande.

Bland döda ting och levande väsen stressar vi fram genom en labyrint av känslor vi tror oss ha, känslor som vi kanske borde ha, som vi förväntas ha… Empati – Eufori – Sympati….vilket hyckleri. Medans Hat – Vrede – Äckel och Tvivel är saker vi inte ens nämner eller vill försöka förklara och än mindre acceptera att vi har inom oss fast dessa styr oss fel gång på gång genom livet under perioder då vi är för svaga för att stå emot. Du, jag och den drömmande tjejen på Konsum…

Är du lycklig och nöjd min vän, är du den du trodde att du skulle komma att bli eller gråter du dig till sömns över livets orättvisor och den väg som valts? Jag vill tro att det blir bättre, att allt löser sig till sist och att vi åter får uppleva den oskuld och trygghet som fanns där i ungdomsåren  innan sluttexten på livets film har rullat klart…

Er hoppets skalpell i höstmörkret – Doctor Lecter

Swallow the Sun – Cathedral Walls

Finlands sak är vår!
Swallow the sun spelar fantastisk doom med inspiration tagen direkt ur den finska folksjälen och den tystnad och det allvar som bor där.

Deras senaste alster heter Emerald Forest and the Blackbird och släpptes 2012. Ett album som jag rekommenderar starkt och som tagit mig vidare i min egna musikaliska utveckling.

Uppföljare – Filmens paralympics

Jag satt av en slump och tittade på en presskonferens från paralympics i Vancouver, en av deltagarna hade åkt fast för…hör och häpna, doping! Uppe på podiet satt den skyldige, hans ledare och läkare för att svara på frågor från pressen. En press som bestod av någon lokal blaska, aftonbladet samt svt och det hela var över innan det knappt hunnit börja.

Lite samma känsla får jag när tv6 visar Butterfly Effect II, en film som det absolut inte ges utrymme till om man ser till dess föregångare. En remake på orginalet med sämre skådisar i stort sett. Butterfly Effect är en riktigt bra film som defenitivt inte förtjänar att få sitt goda rykte svärtat av en usel uppföljare. Men den sålde ju så bra, det blev ju sån succé att det i denna pengastyrda värld vore tjänstefel att inte försöka suga ut lite extrapengar med en uppföljare…

Hade det varit OS och inte dess fula tvilling som lever undangömd i källaren så hade dom kunnat sälja biljetter till en presskonferens gällande dopingmisstänkta atleter. Men varför fortsätter man då att envisas med denna följetång? – Det är politiskt korrekt helt enkelt, samma rättigheter, lika vilkor och sånt skitsnack! Det finns inget intresse från omvärlden men heller ingen som törs ta beslut om att nu får det väl för fan vara nog! Varför fortsätter det då komma dåliga uppföljare till bra filmer? – Det är ekonomiskt korrekt helt enkelt, vi såg filmen och tyckte den var bra så uppföljaren måste ju vara helt okey eller?! NEJ! Inte alls… Dom kan göra Hajen 2, 3, 4, 9, 11 osv men det kommer inte finnas någon av dom som med all teknik och talang i världen kommer vara ens i närheten av HAJEN!

Pengarna styr politiken och politikerna styr folket och folket är livrädda för att tycka/tänka/agera fel eftersom politikerna då kanske har ett möte med pengarna som sen helt enkelt försvinner… Pengar styr världen kort och gott, därför kommer vi bli påtvingade dåliga uppföljare och vi kommer lockas att se dom, vi kommer tänka att den kanske inte är så dålig ändå… Troligtvis är den det och vi kommer återigen bli besvikna, lika besvikna som den dopade invaliden när han upptäckte att intresset inte var större för en förlamad curlingspelare med ogiltiga dubbdäck.

Er skalpell i bloggmjälten – Dr.Lecter

Dark City [1998] Director’s Cut

Alex Proyas som bla har The Crow på sitt samvete har i Dark City skapat en otroligt vacker och mörk atmosfär som höjer den intressanta handlingen ytterligare ett snäpp.

Vi träffar John Murdoch som spelas av Rufus Sewell när han vaknar upp utan minne på ett hotell, efterlyst för en rad mystiska och ritualliknande mord på prostituerade. Han finner sig snart vara jagad av såväl ordningsmakten med inspektör Frank Bumstead som spelas av William Hurt i spetsen samt en grupp underliga män (The Strangers). Det visar sig att staden Murdoch lever i är ett enda stort experiment, iscensatt av en grupp utomjordingar som söker den mänskliga själen där dom raderar, ersätter och skapar nya minnen hos människor i sin jakt på deras själar.

Vidare in i denna dystopiska värld möter vi den förvirrade Dr.Daniel Schreber som spelas av Kiefer Sutherland som visar sig ha svar på en del av Murdoch’s frågor. Han lyckas få reda på sitt riktiga namn, att han har en fru vid namn Emma som spelas av Jennifer Connelly. I en stad där solen aldrig lyser, med The Strangers psykokinetiska krafter som ständigt ändrar stadens struktur i sitt själsökande uppdrag lyckas Murdoch spåra vissa minnen… Minnen om en liten stad som heter Shell Beach där han en gång växt upp.

The Strangers och en viss Mr.Hand som spelas av Richard O’Brien som styr Dark City med något dom kallar för ”tuning” låter sig injiceras med Murdoch’s förlorade minne och jakten för oss djupare in i Dark City’s hemligheter medan Shell Beach verkar mer och mer avlägset…

Dark City ses av många som en föregångare och stor inspirationskälla till The Matrix och det ligger nog en del sanning i det även om Matrix aldrig kommer i närheten av Dark City’s storhet.

”A world where the night never ends – Where man has no past – And humanity has no future”

Betyg: 4 offerlamm av 5 från eran skalpell i bloggkroppen Dr.Lecter

Doktorn har ordet

Du kommer kanske inte kunna läsa om den senaste DiCaprio rullen här och jag kan lova dig att Ben Stiller’s filmer inte passerar doktorns skräpfilter. Det kan hända att det bjuds på en och annan sanning om diverse missförhållanden i vårat tillrättalagda samhälle och med lite tur finner du nyckeln till dit eget samvete här bland länkar och funderingar…

Vad du kan hitta i Agent Starlings mapp kan jag iof inte redogöra för men i den här journalen är det garanterat fritt från pinsamma komedier och firma Smith/Goldblum räddar världen-filmer. Det kommer även vara snålt med modetips och recept på dom perfekta negerbollarna.

Här ligger fokus på ond bråd död, levande döda och en del som helt enkelt inte går att döda…

Din skalpell i bloggnatten – Doctor Lecter

It puts the lotion on it’s skin, or else it gets the hose again!

Välkommen till Deathmoths inre krets.

Här kommer du kunna läsa om vardagliga öden, få film och musiktips och bli levererad cyniskt bittra sanningar om saker som faktiskt hänt men även om sånt som ingen med säkerhet kan säga att det har ägt rum…

Var hälsade! – Dr.Lecter